Jag uppföljer redan nu mitt tidigare inlägg där jag pläderade för minskad konsumtion med att berätta om en rörelse som jag hörde talas om först nu ikväll: Friganrörelsen. Enligt Naturvårdsverket slänger matbutiker 1 miljon ton fullt dugliga livsmedel per år - något som "friganer" reagerat kraftigt mot genom att ta till vara på maten. Friganer tar alltså ätbar mat från matbutikernas sopcontainrar. En spännande idé som jag funderar på att själv anamma om min blivande sambo samtycker. Men jag menar, är man student är den ekonomiska aspekten också betydelsefull! (Fast hade jag kunnat hade jag hellre betalat lite extra pengar om det kunde minska mängden mat som slängs.)

Se reportaget om friganer och om livsmedelssvinnet på Aktuellt: http://svtplay.se/t/102534/aktuellt (9 juli 21:00)

Det fullkomligt öser ner ute. Jag läste i tidningen att regnväder ökar försäljningen i många affärer och en tjej som var intervjuad sa att hon självklart handlar mer kläder när det är dåligt väder "Det finns liksom inget annat att göra".

Jag kan räkna upp många saker, som dessutom är ganska trevliga:

• Läs en bok
• Laga en kanna varmt te och njut
• Titta på film
• Var konstnärlig och måla, sy, spela musik eller något annat
• ...och gör allt sånt som du inte tar dig tid till att göra annars

Det är inga revolutionerande förslag men de tycks ha fallit i glömska. Nu när sommarrean är här verkar ännu fler ha svårt att komma ihåg andra sätt att ha roligt på än att shoppa. Själv är jag fortfarande lika äcklad av människors ha-begär och är övertygad om att masskonsumtionen är ett av de största hoten mot vår planet och mot alla varelser som bor på den inklusive oss själva! Vi utarmar jordens resurser och vi utarmar mängder av människor i fattiga länder som producerar våra billiga rea-varor under katastrofala arbetsförhållanden.

Att minska konsumtionen är det absolut enklaste och billigaste sättet att värna om vår miljö och att  konsumera "rätt" (eller rättvist) är det bästa sättet att värna om våra medmänniskor.

Det finns många miljöbloggare som är såna riktiga miljövänner, som gör det ena miljömedvetna valet efter det andra som inspirerar och skapar hopp om att vi inte nödvändigtvis går en mörk framtid till mötes. Jag tillhör inte den gruppen miljöbloggare, tvärtom: Idag får min blogg agera biktstol.

Jag har nyligen kommit hem efter en veckolång resa till England och Nederländerna. Min första och antagligen största miljösynd var förstås att jag tog flyget till båda dessa ställen. (Tilläggas bör dock att jag klimatkompenserade för koldioxiden men tyvärr fanns det ingen möjlighet att kompensera för övriga gaser som släpptes ut.) Mitt andra jättestora brott mot allt man vet så väl att man inte ska göra var att köpa flera flaskor buteljerat vatten – för vattnet i kranen smakade inget vidare! Utöver allt detta köpte vi färdiga mackor i förpackningar vid ett par tillfällen och lite annat smått och gott som bidrar till sopberget.

En sak som jag skäms riktigt mycket för men som verkligen har lärt mig en läxa var när jag ensam kom fram till Oxford med bussen, lite tidigare än planerat, och tänkte att jag skulle ta mig till min slutdestination med buss istället för med taxi, och gav mig av för att leta efter någon att fråga. Jag såg en turistinformation men upptäckte att jag var för blyg för att fråga och hittade på dåliga ursäkter för att låta bli det och gick tillbaka till stationen för att ta en taxi istället. Eftersom taxibilarna inte får köra i centrala Oxford fick den ta en jättelång omväg runt staden, vilket förstås ger massa extra utsläpp – särskilt när jag säger att jag senare upptäckte att jag bara befann mig ett par hundra meter från den plats jag skulle till då jag var vid informationen. Ända sedan dess har jag alltid frågat när jag velat veta något! Dock gjorde jag och mina föräldrar ytterligare ett antal onödiga taxiresor innan vi upptäckte hur mycket snabbare det var att gå… (Men hade jag inte haft trötta och utslitna föräldrar hade jag alltid valt att gå efter att jag gjort bort mig så i början.)

Idag gick vi alltså till val (det hoppas jag att du gjorde i alla fall!) och för min del var det första gången! Jättejobbigt!!! Hur ska man veta vad man ska rösta på? Ja, hur ska man egentligen veta vad man tycker!? Jag försökte ta reda på så mycket information som möjligt i förväg men jag vet inte om det hjälpte så mycket och det var med ångest jag gick iväg till vallokalen och la den lilla röstsedeln i kuvertet. Ja, det var Miljöpartiet jag röstade på men jag gillade egentligen inte några av deras kandidater. Carl Schlyter fick dock mitt kryss för han verkade ändå bäst av dem, med störst koll och inflytande. Jag gillade även Ella Bohlin i Kd och det verkar tack och lov som att hon kommer till Bryssel/ Strasbourg även utan min hjälp. Tror att också hon är en stark röst för miljön och för de utsatta i Europa (hon vill bland annat arbeta mot människohandel och ta över f.d EU-parlamentarikern Anders Wijkmans miljöarbete).

Enligt vallokalsundersökningarna ser de ut som om Miljöpartiet nästan fördubblar sitt resultat jämfört med förra valet (11,5 procent). Oavsett om jag anser att jag röstade rätt eller inte glädjer jag mig åt att så många svenskar tycker att miljön är en så viktig fråga! Det tyder ju på att det finns villighet att jag göra förändringar i Sverige och på EU-nivå!

Jag blev chockerad när jag i Sydsvenska dagbladet (28/5) läste om de svenska konsumenternas sug efter billigt danskt fläskkött. Trots att de flesta är medvetna om vilka hemska förhållanden de danska grisarna lever under, trängs man i butikerna vid det danska köttet medan efterfrågan på svenskt och ekologiskt griskött är betydligt mindre. Några konsumenter som intervjuas är fullt medvetna om den plågsamma djurskötseln, bland annat Gun som tycker att de danska grisarna har det ”för jävligt”. Hon säger att hon har råd med svenskt kött men har för dagen ändå lagt danskt kött i korgen, något som hon ursäktar med att ”det var på impuls”.

Jag får inte ihop det. Gun fördömer alltså den danska djurhållningen och har råd att köpa kött från ett djur som med sannolikhet har behandlats mycket bättre – men gör det inte ändå? Jag undrar om Gun och alla andra som köper kött från Danmark och andra länder där djuren missköts skulle fortsätta göra det om de såg hur djuren behandlades med egna ögon.

Eller handlar det ändå om pengarna snarare än att man blundar för djurplågeriet? Ja, för i så fall är det ju billigast att inte äta kött överhuvudtaget. Men kött är gott? Ja, då är det väl ren egoism om man väljer det billiga köttet framför det dyrare, bättre köttet. Och egoist mår väl ingen bra av att vara, eller?

(tilläggas bör att inte alla svenska grisar har det bra men i genomsnitt mycket bättre än i t ex Danmark)

Blev glatt överraskad i lördags när jag gick in på Max i Uppsala och kom ut igen med en vegetarisk och klimatkompenserad måltid! Visste ni att Max kompenserar sina koldioxidutsläpp genom att plantera skog i Afrika!? Det är ju toppen! En annan sak som de gör bra är att skriva ut i menyn hur mycket koldioxid varje måltid bidrar med så att man kan välja den måltiden som släpper ut minst, för det är ju bättre att undvika att skapa ett problem än att städa upp efter att det redan skett. Så tänker i alla fall jag. Men trots denna positiva upplevelse kommer jag nog inte att äta på Max igen i det första taget. Max må göra bra saker för den globala miljön men när det gäller den miljö i vilken man äter finns det bra lugnare restauranger (dock inga andra snabbmatskedjor). 

Jag åkte tåg för några dagar sen och då läste jag i SJ:s tidning Kupé om någonting jätteroligt som man kan göra på sommaren om man har ont om pengar och vill semestra miljövänligt! Jobba på en eko-gård!

Det kanske är många som inte tycker att det räknas som semester att arbeta men man jobbar bara 4-6 timmar om dagen och får då mat och husrum som betalning. Dessutom tror jag att det kan vara rätt avstressande att så frön, skörda grönsaker, mata djur osv. Det är ju som sagt små eko-gårdar det handlar om, inte stora jordbruk.

Det enda man behöver betala själv är resan dit och ett medlemskap i organisationen WWOOF (World Wide Opportunities on Organic Farms) som kostar 15 euro per år. Jag menar, jämför det med vad en vanlig semester kan kosta och tänk på vilken erfarenhet du dessutom får på köpet!

Gina Tricot, J Lindeberg, MQ, Svea, Bondelid och Vero Moda.

Dessa kedjor vägrar svara på frågor om vad de har gjort för att minska sin miljöpåverkan i produktionen. Med tanke på att klädesindustrin står för mycket miljöförstöring i framförallt länder som Kina, Indien, Bangladesh och Pakistan, känns det otroligt att dessa klädeskedjor är annat än delaktiga till det. För annars hade de väl varit snabba med att visa att de var oskyldiga?